Säga vad man vill om Bridget Jones, men några poänger har hon. Som att sannolikheten att få ligga ökar när man tagit på sig fultrosorna och inte förväntar sig något särskilt. Mina bästa kvällar på krogen har jag haft när jag inte stått så länge i sminket. Inte provat kläder en hel eftermiddag. Eller lockat håret med tång. Jag minns särskilt en gång hemma på Etage. Jag kom från stallet när Lotta ringde och jag tog en använd tröja, hästsvans och bara mascara. Den kvällen kunde bli en hel roman. Eller när jag oväntat sprang på min högstadiekärlek kvällen då jag egentligen bara var chaufför åt några vänner. Det var första gången vi satte ord på vad viktiga vi var och varit för varandra. Då hade jag min sämsta ful-bh, men det är förutom skämsögonblicket då det uppdagas, också en av mina mest minnesvärda upplevelser.
Jag har haft en issue kring burken med kolasås. Den startade en vacker dag i april. Efter en lunch på Nytorget tog jag och mitt sällskap en promenad bort mot Fogelströms terass och provade såser på Pärlans på vägen. Vi köpte varsin. Jag minns att jag tänkte att det egentligen var upplägget för en perfekt dejt... Nytorget, kolasåsprovning och Saltsjön. Tyvärr var det, förutsättningarna till trots, en ganska stram eftermiddag på söder. Pirret avtog och jag lade märke till att mitt sällskap inte tittade mig i ögonen som förut. Det som kunde ha blivit något dog långsamt ut efter den där dagen, men burken blev som kvar och stod för något slags hopp i skafferiet. Ett hopp om att förtäras i rätt sällskap. Med pirr. Att spara för det rätta ögonblicket.
Nu är den slut. Uppäten under värdefulla samtal. Tillsammans med viktiga människor. Vänner. Familj. Och även ensam. På högtider och vardagkvällar. Med jordgubbar och utan. Renskrapad till förnedringsgränsen. Inte som jag planerat det. Men som blev bra ändå.
Och nu tänker jag alltså att inte ha en burk Pärlans kolasås hemma, borde vara lite som att gå ut med mormorstrosor på sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar